Mycket nytt nu. Ny skola för mig. Det innebär ett nytt slags familjeliv, dvs ett där jag inte gör något och någon annan gör allt. Jag borde inte ha det så jobbigt. Jag borde känna att allt är splendid och att jag till hundra procent kan koncentrera mig på min utbildning, min klass, mina uppgifter. Men det går inte.. jag våndas, jag gråter, jag bryter ihop inför allt och alla, jag tillbringar många timmar med att tycka oerhört synd om mig själv och om min familj... Jag hoppas att jag vänjer mig. Jag hoppas att detta går bra. För så här jobbigt borde det inte vara. Och samtidigt, i allt det krångliga, en enkelhet och en glädje över att få vara i ett sammanhang där tron får ta plats. Att få börja dagen med att sjunga en lovpsalm, att få gå på middagsbön innan lunch. Det är stort. Det ger kraft.
"Gud, låt oss känna din andes ledning, så att vi vet att din väg vi går. Låt elden brinna i våra hjärtan, till dess vi målet når." (Psalm 89)
fredag 21 augusti 2009
måndag 3 augusti 2009
Sorg och glädje
Jag är glad att jag har lätt att bli berörd av saker och ting. Det krävs oerhört lite för att jag ska börja gråta och lika lite för att jag ska börja skratta. Idag började jag dagen med att läsa dödsannonserna i DN, som många mornar. Tårar. Jag fortsatte med att lyssna på Alex Schulmans sommarprogram i P1. Underbart vackert och rörande när han pratar om sin pappa och om sitt liv. Jag ligger på altangolvet i solen och lyssnar och tårarna droppar ned på trädäcket. Fint. Sedan måste jag vila mig från solen och går in och tittar på High School Musical 2 med sonen. Skrattar åt de naiva replikerna men inte bara för att de är löjliga utan för att de också ÄR lite roliga. Man behöver väl inte vara allvarlig jämt heller??
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
