Tillsammans är ett sätt att finnas till

När jag var liten hade jag en skivspelare och en pärm med kanske 50 singelskivor. Det var min mammas gamla skivspelare och singlarna var från 50-talet och framåt. Skivsamlingen hade sedan fyllts på med några av mina Antita och Televinken-skivor, men annars var det bara äldre musik. Jag har inte tänkt på den där gamla spelaren på länge men igår hörde jag en sång på radion som förde mig tillbaka till mitt flickrum med heltäckningsmattan och skivspelaren. "Tillsammans är ett sätt att finnas till" med Lill Lindfors. Jag minns det plötsligt så tydligt. Hur jag satt i skräddarställning på golvet och bläddrade och valde bland singlarna. Jag hade musik av Thore Skogman ("Tre dar i buren", "Vilda Matilda"), Gunnar Wiklund (", Tala närmre, håll telefon intill din mun"), Lill-Babs.. åh, jag måste fråga mina föräldrar om skivorna finns kvar.

Vad konstigt det är med saker som man tror att man har glömt och sedan minns man alltihop glasklart. Jag minns mitt rum så tydligt nu. Varenda liten rosa prydnadsgrej och hur jag hade ordnat det i skrivbordslådorna. Jag minns hur mina gosedjur skulle ligga på sängen, uppradade i en speciell ordning, samma hela tiden. Jag minns min aftonbön där jag varje kväll rabblade upp namnen på alla mina släktingar och vänner, i samma ordning. När jag gick hemifrån sa jag alltid hejdå till katten på exakt samma sätt varje gång och när jag gick till skolan var jag tvungen att trampa på en speciell sten på gångvägen. Vad hände egentligen med det där ordningssinnet?? Eller tvångsbeteendet om man så vill. Det verkar ha gått över lite grand. Jag kan sakna den där flickan vid skivspelaren och jag känner en stor ömhet för henne.

Denna dagen - ett liv..

Såsom rubriken lyder har jag tänkt flera gånger idag. Vissa dagar tycks bara rulla på och man kan efter ett tag inte skilja dem ifrån varandra. Men den här dagen kommer jag bland annat att minnas som en dag med flera bra samtal och många olika tankar. Jag har haft en medvetenhet idag som jag tyvärr inte alltid har. En av eftermiddagstimmarna tillbringade jag på ett väldigt mysigt café på söder där jag också kände den här medvetenheten om allt som pågick och allt jag kände. Låter flummigt kanske. Som avslut på dagen; hemgruppen "Himmelriket".. ja, vad kan man säga.. det är ett passande namn på gruppen. Vi åt äppelpaj och samtalade om vår bild av Jesus. I gruppen finns det en öppenhet för skratt och tårar, för tro och tvivel. Inga tankar är för små och inga ord är för stora.

Oändlig nåd mig herren gav och än idag mig ger.

Fredag igen. En vecka till ända. Den här veckan har sannerligen bjudit på en salig blanding av ämnen och händelser. I skolan har vi arbetat med Bibeln på olika sätt; "Befriande Bibelläsning" - häftigt och nytt, med inslag av sydamerikanskt tänkande. "Bibelstudier" - snabb genomgång av evangelierna, många namn och många årtal (som läraren sa; "tappa inte pennan, då missar ni 300 år"). Men vi har inte bara koncentrerat oss på den helige skrift utan även på vår heliga grupp; konflikthantering, grupprocesser, strategiskt tänkande. Nyttigt och roligt.

Nu är kvällen sen men huset är fullt. På övervåningen spelar 15-åringen tv-spel med fyra kompisar. Småbrorsorna får visst hänga på de också. Jag njuter av stöket och deras högljudda vrål när de gör mål i fotbollsspelet. Det är en lycka och en nåd att vara omgiven av barn och ungdomar. Faktiskt kan jag även tänka det när jag samlar ihop blöta handdukar från golven i deras rum eller betalar mobiltelefonräkningar som överstigit gränsen med flera hundralappar. Jag vet att det inte är bra (ur en ren barnuppfostringssynpunkt) men jag kan ändå känna mig lyckligt lottad över att de här barnen finns hos mig och jag känner att det är en ynnest att det är just JAG som får leva tillsammans med de här fina, roliga (och högljudda) människorna.

I morgon får jag vara med om ytterligare en nådegåva - jag ska få bära fram Lille O till dopet. Jag har köpt en sån fin bok till honom (den skulle hemskt gärna få stå kvar här i min bokhylla) som heter "Hej Gud! Är du där?". En andaktsbok för barn. Jag har smygläst den. Längtar tills jag får möjlighet att läsa ur den för Lille O.

En vän
"Jag blir så glad när du ställer frågor", säger Gud.
"Det är så du lär dig. Tjata på mig tills jag svarar.
Håll fast vid mig vad du än gör. Du är mitt barn.
Jag kommer aldrig att vända dig ryggen,
hur svåra frågor du än ställer.
Jag är din vän. Och med sin vän kan man tala
öppet om allt."
( inspirerat av Luk 18:1-8)