Oändlig nåd mig herren gav och än idag mig ger.

Fredag igen. En vecka till ända. Den här veckan har sannerligen bjudit på en salig blanding av ämnen och händelser. I skolan har vi arbetat med Bibeln på olika sätt; "Befriande Bibelläsning" - häftigt och nytt, med inslag av sydamerikanskt tänkande. "Bibelstudier" - snabb genomgång av evangelierna, många namn och många årtal (som läraren sa; "tappa inte pennan, då missar ni 300 år"). Men vi har inte bara koncentrerat oss på den helige skrift utan även på vår heliga grupp; konflikthantering, grupprocesser, strategiskt tänkande. Nyttigt och roligt.

Nu är kvällen sen men huset är fullt. På övervåningen spelar 15-åringen tv-spel med fyra kompisar. Småbrorsorna får visst hänga på de också. Jag njuter av stöket och deras högljudda vrål när de gör mål i fotbollsspelet. Det är en lycka och en nåd att vara omgiven av barn och ungdomar. Faktiskt kan jag även tänka det när jag samlar ihop blöta handdukar från golven i deras rum eller betalar mobiltelefonräkningar som överstigit gränsen med flera hundralappar. Jag vet att det inte är bra (ur en ren barnuppfostringssynpunkt) men jag kan ändå känna mig lyckligt lottad över att de här barnen finns hos mig och jag känner att det är en ynnest att det är just JAG som får leva tillsammans med de här fina, roliga (och högljudda) människorna.

I morgon får jag vara med om ytterligare en nådegåva - jag ska få bära fram Lille O till dopet. Jag har köpt en sån fin bok till honom (den skulle hemskt gärna få stå kvar här i min bokhylla) som heter "Hej Gud! Är du där?". En andaktsbok för barn. Jag har smygläst den. Längtar tills jag får möjlighet att läsa ur den för Lille O.

En vän
"Jag blir så glad när du ställer frågor", säger Gud.
"Det är så du lär dig. Tjata på mig tills jag svarar.
Håll fast vid mig vad du än gör. Du är mitt barn.
Jag kommer aldrig att vända dig ryggen,
hur svåra frågor du än ställer.
Jag är din vän. Och med sin vän kan man tala
öppet om allt."
( inspirerat av Luk 18:1-8)