Vägens riktning

Känslorna pendlar mellan sorg och glädje, mellan saknad och lättnad. Jag undrar vad alla klasskamraterna gör, hur de har det, var de är.. Oroar mig lite, men är STOLT också. Vi klarade det! Tillsammans.

Är tillbaka på jobbet. Många har frågat mig hur det känns att vara tillbaka. Jag vet inte vad jag ska svara, vet inte hur det känns. Ska jag vara helt ärlig (och det ska jag väl) så känns det nog lite jobbigt. Som att jag aldrig var borta. Som om de här åren av studier inte betydde något. Men så är det ju inte. Jag har haft det så himla bra de här senaste fyra åren. Vilken fantastiskt resa jag har fått vara med om! Vilka otroligt coola, fina och roliga människor jag har mött! Jag är så tacksam..

Och naturligtvis finns det fina stunder på jobbet också. Det finns kaffe och skorpa kl 8.30, det finns sjukhusbibliotek som bara är att smita in på då och då, det finns sköterskor och sekreterare som kramar om mig och frågar hur jag har haft det, det finns läkare som inte har märkt att jag har varit borta, det finns skrattanfall i personalmatsalen och det finns förvirrade patienter som jag får chansen att hjälpa. Det finns människor och det finns liv. Allt kommer ordna sig, jag försöker lita på det.


Grip du mig, helige Ande, drabba mig låga klar.
Visa vägens riktning, ge mina frågor svar.
Rör vid mig helige Ande, rör vid mitt dolda jag.
Lär mig tro att Jesus leder mig varje dag.
Sporra mig, Helige Ande, gör du mig trygg och fri.
Ge mig tjänst och ansvar, låt mig till glädje bli.
Upplys mig, helige Ande, så att jag kan förstå:
Också nu gör Herren det som han gjorde då.
Jag har en uppgift att fylla, Kristus har bruk för mig!
Därför helige Ande, vill jag nu tacka dig.
(Ps 646)