Oförglömligt

Funderar mycket över grundkursen så här i efterhand. Känner ibland att jag vill skriva ned allt som hände, allt som sades.. jag bläddrar i mina anteckningar och känner att de är så röriga. Hur ska jag kunna komma ihåg allting som jag så gärna vill komma ihåg? Alla människor vi har fått möta och lyssna till. Alla bibelsamtal där tankarna har väckts. Alla skratt och alla tårar. Nej, det går inte att skriva ned.
Ett av de sista mötena på kursen var med Håkan S. En skäggig man i träskor som klev fram framför klassen och berättade om sina år i Palestina och om en gömd familj här i Sverige och om mycket annat. Han väckte många tankar om ekumenik, om en stor Gud, om en självmordsbombare med människokärlek.. Om några bastusamtal som han brukade ha med en muslimsk ledare och som avslutade alla deras samtal med; "Du tycker si, jag tycker så. Gud är större."
Kanske är grundkursen helt enkelt en känsla som jag får bära med mig? Kanske behöver jag inte minnas exakt vad som sades den där onsdagen i början av november? Helt sant är i alla fall att kursen har vidgat mitt hjärta och berikat mitt liv.