Sjukhuskyrkan

Igår var jag på lunchmässa i sjukhuskyrkan. Tonerna från den första psalmen nådde mig där jag satt vid mitt skrivbord. Kände på en gång att jag ville gå dit. Har jobbat på sjukhuset i 9 år men aldrig varit inne i kyrkan. Jag smög in på mässan och satte mig längst bak. Det var ett väldigt litet rum. En präst, en dam som spelade keyboard och tre mässbesökare förutom jag. En känsla av hemmahörighet spred sig genom kroppen på mig. Jag har aldrig varit i den kyrkan, kände inte igen prästen eller någon annan i rummet men ändå.. jag kände mig hemma. Det var konstigt att ta emot bröd och vin när man samtidigt hörde plinget från sjukhushissen i korridoren. Lite som att två av mina världar krockade. Jag var glad att jag hade gått dit. Glad att kyrkan finns överallt. Min kyrka.